Eskilstuna Kuriren 2012-01-04
Går ännu en ”laserman” lös i Malmö, och skjuter folk för hudfärgs och folkslags skull?
Efter det som hänt förut i Malmö, och de högerextrema seriemorden som nyligen klarades upp i Tyskland, är väl inget riktigt uteslutet. Men det man faktiskt vet om raden av mord med skjutvapen i Malmö det senaste året pekar åt ett annat håll.
När Aftonbladet nyligen hade en lista på sådana Malmöbrott under 2011 var det åtminstone sju ganska uppenbara fall av mördande inom och mellan kriminella ligor. Outlaws, K-falangen, M-falangen, Brödraskapet och Black Cobra figurerade. Men av dessa mord var noll uppklarade. Polisen brukar annars ofta vara duktig, men har här resultat på nollnivå.
I Malmö är den undre världen ett samhällsproblem av format. Alla i Malmö verkar dock inte se det så.
Det finns tydligen en romantisering av gangsterlivet - se utdrag i klippspalten ur en anmärkningsvärd ledare i Malmös största tidning!
Vad lever en kriminell subkultur på? För smågangstrar och större gangstrar är det inget levebröd att vifta med pistoler och döda rivaler. Däremot lever de vanligen på vissa speciella typer av brott, viktigast är narkotikahandel.
Sexhandel, utpressning mot småföretagare, svart arbetskraft, alkohol- och tobakssmuggling och illegalt spel är annat som kan dra in de pengar som kriminella kan röra sig med och använda för att skaffa sig status och en falsk glamour.
Misslyckandet att få slut på gangsterskjutningarna i Malmö har inte en enkel förklaring i att polisen har svårt att stoppa illegala vapen. Blir man bättre på att följa pengarna och strypa de kriminella affärsaktiviteterna - framför allt knarkhandeln - så dränerar man också det träsk där morden äger rum.
Det är här allmänhetens attityder kan spela stor roll. Ju fler som tar lätt på knarkande och ser mellan fingrarna med langning, ju större kriminalitet kan frodas.
Om polisen med större kraft motverkar de slags brott som är de kriminellas levebröd kommer man sannolikt också att samtidigt beslagta fler illegala vapen.
Det har kommit krav på straffskärpning för vapenbrott från socialdemokrater i Skåne, för att få upp maxstraffet till ett år och använda mer tvångsmedel. Något har nog missuppfattats här, det är bara ringa vapenbrott som ger max sex månader. Annars är det max ett år, och upp till fyra år för grova vapenbrott.
Men regering och riksdag behöver ändå ändra i straffskalan. Domstolar har i praxis värderat en del mer allvarliga vapenbrott så lågt att det försvårar för polis och tull, med bara fyra månader för att ha en Kalasjnikov.
Riksdagen kan bara skärpa straffpraxis genom att skärpa själva paragrafen. Här kan inte Beatrice Ask sitta passiv.
Går ännu en ”laserman” lös i Malmö, och skjuter folk för hudfärgs och folkslags skull?
Efter det som hänt förut i Malmö, och de högerextrema seriemorden som nyligen klarades upp i Tyskland, är väl inget riktigt uteslutet. Men det man faktiskt vet om raden av mord med skjutvapen i Malmö det senaste året pekar åt ett annat håll.
När Aftonbladet nyligen hade en lista på sådana Malmöbrott under 2011 var det åtminstone sju ganska uppenbara fall av mördande inom och mellan kriminella ligor. Outlaws, K-falangen, M-falangen, Brödraskapet och Black Cobra figurerade. Men av dessa mord var noll uppklarade. Polisen brukar annars ofta vara duktig, men har här resultat på nollnivå.
I Malmö är den undre världen ett samhällsproblem av format. Alla i Malmö verkar dock inte se det så.
Det finns tydligen en romantisering av gangsterlivet - se utdrag i klippspalten ur en anmärkningsvärd ledare i Malmös största tidning!
Vad lever en kriminell subkultur på? För smågangstrar och större gangstrar är det inget levebröd att vifta med pistoler och döda rivaler. Däremot lever de vanligen på vissa speciella typer av brott, viktigast är narkotikahandel.
Sexhandel, utpressning mot småföretagare, svart arbetskraft, alkohol- och tobakssmuggling och illegalt spel är annat som kan dra in de pengar som kriminella kan röra sig med och använda för att skaffa sig status och en falsk glamour.
Misslyckandet att få slut på gangsterskjutningarna i Malmö har inte en enkel förklaring i att polisen har svårt att stoppa illegala vapen. Blir man bättre på att följa pengarna och strypa de kriminella affärsaktiviteterna - framför allt knarkhandeln - så dränerar man också det träsk där morden äger rum.
Det är här allmänhetens attityder kan spela stor roll. Ju fler som tar lätt på knarkande och ser mellan fingrarna med langning, ju större kriminalitet kan frodas.
Om polisen med större kraft motverkar de slags brott som är de kriminellas levebröd kommer man sannolikt också att samtidigt beslagta fler illegala vapen.
Det har kommit krav på straffskärpning för vapenbrott från socialdemokrater i Skåne, för att få upp maxstraffet till ett år och använda mer tvångsmedel. Något har nog missuppfattats här, det är bara ringa vapenbrott som ger max sex månader. Annars är det max ett år, och upp till fyra år för grova vapenbrott.
Men regering och riksdag behöver ändå ändra i straffskalan. Domstolar har i praxis värderat en del mer allvarliga vapenbrott så lågt att det försvårar för polis och tull, med bara fyra månader för att ha en Kalasjnikov.
Riksdagen kan bara skärpa straffpraxis genom att skärpa själva paragrafen. Här kan inte Beatrice Ask sitta passiv.
